Det blev två extra timslånga promenader i går kväll. Tycker inte det är skönt att gå längre men det är bättre än att sitta hemma och bli tjock. I dag vaknade jag vid fyra på morgnen, tog bilen ut och fotade lite soluppgångsbilder. Ingen blev så bra som jag vill. Tom dag framför och det känns hemskt. Får ångest av tom -tid, inget som distraherar herr anorexi, han får fritt spelrum och det blir aldrig bra, inte ens ok, bara vidrigt jobbigt.