Jag har alltid tror jag haft för höga krav på livet. Nu är det livet som ställer för höga krav på mig. Jag orkar inte kämpa så mycket hela tiden. Jag vill inte ha ansvaret, det är för stort och för svårt. Jag skulle helst slippa leva men jag kommer inte göra några mer självmordsförsök. Två av mina vänner har dött så och det lämnar så mycket skuld hos de som är kvar. Dessutom har jag nog inte modet att verkligen genomföra det.

Jag förstår inte varifrån alla människor hämtar kraft att leva, jobba, umgås med vänner ha familj och fritidsintressen. Jag orkar ta mig upp på morgonen och gå några promenader det är det enda. Någon gång träffa någon men då har jag ångest innan i flera dagar. Varför?