Herr Anorexi och jag

Just another Bloggproffs.se weblog

Dagens siffror 38,1 kg

Jag vet inte vad jag ska säga om livet längre. Det har inte mycket meningsfullt innehåll precis. Jag hoppas att det blir lite bättre när jag börjar jobba igen men det är en hel vecka kvar tills dess… Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna gå till jobbet och vara ”som vanligt” efter allt som har hänt och som de inte har en aning om. Det kommer kännas märkligt tror jag men kanske bra att bara få vara normal några timmar. Som det är nu blir jag omhändertagen hela dagarna och jag vet inte om det är bra för mig. Jag tappar förmågor som jag egentligen har om jag aldrig tvingas övervinna ångesten på egen hand. Det är bra antar jag för det är nog enda sättet just nu för att jag ska klara att äta och kanske vänder det snart och blir bättre igen. Jag får väl hoppas på det.

Jag gillar inte att jag har gått upp i vikt. 1,5 kilo för mycket väger jag nu. Kroppen är äcklig och jag klarar inte av speglar eller att känna på den utan att övermannas av paniken. De säger att de inte ser någon skillnad och då får jag ännu mer panik – har jag varit så här tjock hela tiden utan att någon har sagt någonting?!?! Ångest!!!

I morgon kommer pappa. Jag ska köpa ny TV och får ju fortfarande inte köra bil – det går inte att ta en TV på cykeln hur gärna man än vill så han får komma med bilen. Jag vet inte hur det kommer bli med mat och så. Han kommer vid tio så mellanmålet på förmiddagen kommer det iaf inte bli något med men sedan har jag ingen aning om när jag kommer hem och om han vill äta ute. Det fixar jag inte så förmodligen blir det lunch hemma med personal som vanligt. Jag brukar inte kunna säga till familjen att jag inte orkar och tvinga mig ändå men det är omöjligt nu, jag mår för dåligt. Och han vet att jag var inlagd en natt vid jul så han fattar hoppas jag och kanske inte ens frågar om vi ska äta ute… hoppas…

Jag få inte gå. Jag får bara sitta på bänken utanför huset på en filt med personalen. Det är hemskt. Nu när jag väger mer än jag gjort på flera månader så måste jag äta mer och röra mig mindre, det är ju knäppt. Jag borde väl få någon sorts belöning i stället för att jag kämpar och klarar att ta emot alla matstöd nu?! (Vilket iofs är under ”frivilligt tvång”, annars lägger de in mig.) Jag får cykla om jag ska handla mat eller om vi ska på samtal men helst ska vi ta bussen även då och de flesta i personalen vägrar att cykla med mig i det tillstånd jag befinner mig nu säger de.

Det är nyårsafton i morgon och jag ville gå och se på fyrverkerierna i stan på kvällen men jag misstänker att jag inte kommer att få det heller. Jag är jättetrött i kroppen och jag orkar inte röra mig när jag är hemma och så är jag så yr hela tiden så jag känner mig helt vimsig och förvirrad men jag VILL ändå få gå! Men säger de nej, så om jag ska vara ärlig vore det ganska skönt att inte behöva, men aldrig att jag skulle erkänna det och jag kommer att tjata och lägga fram alla argument jag kan komma på för att få gå. Herr Anorexi tvingar mig.


Dagens siffror 37,8 kg

Läkarsamtalet i går gick bra även om jag sitter på helspänn och inte vågar säga någonting som kan tolkas som att jag inte mår helt bra för jag är livrädd för att bli inlåst igen. Han tog bort mitt LPT och jag är utskriven. Han satte in en medicin som jag är beredd att prova. Jag gillar ju inte mediciner för inga fungerar på mig men den här är mot tvång och det har jag inte testat förut. Mycket med min hets är tvång och även en del andra matrutiner kan man nog klassa som tvång så ok då jag gör ett försök. En biverkan är att den kan vara blodtryckssänkande så det är inte säkert att det kommer gå. Nozinanen som de satte in för att jag ska sova är också det och jag har bara 90 i tryck innan dessa mediciner. Yr hela tiden sedan jag började ta Nozinanen och om jag börjar svimma hela tiden så kan jag inte ta den.

Det verkar som att folk runt omkring mig börjar agera nu för att någon förändring ska ske. Enhetschefen för boendet hade varit i kontakt med min handläggare på omsorgsförvaltningen i går  och de har bestämt att det ska bli ett stort möte med alla inblandade. Anorexicentret, boendet, läkare, handläggare och enhetschefen ska träffas för att de ska försöka se hur de ska kunna hjälpa mig eftersom ingenting har fungerat hittills. Jag hoppas det blir bra och att de kommer fram till något. Inte för stora förhoppningar efter alla dessa år utan bra hjälp men det kan ju inte bli sämre.

Fick veta i går att min kontaktperson som jag litar på och som har varit den som sett till att jag fått vara hemma och inte bli inlagd och som är den enda jag vågar prata med och berätta saker för – ska sluta här den 15 januari!!! Var jätteledsen hela kvällen i går. Hon vågade stå på sig mot de som bestämmer och var en klippa på läkarsamtalen. Hon vågar säga ifrån och hon är inte rädd för mig när jag mår dåligt vilket de andra verkar vara. Hon jag ska få i stället är snäll – men hon är typ 28 år och har inte jobbat med det här innan och kan ingenting om ätstörningar. Det kunde blivit värre för jag gillar att umgås med henne men jag vet inte om hon kommer att vara till någon nytta på samtal och möten…

Nu ska jag gå och göra morotsbiffar:)


Dagens hemska siffror 38,2 kg. Jag vill inte vara med om detta längre!!! Jag är totalt maktlös känns det som och jag kan inte göra någonting för att få det som jag vill igen.

Om två timmar ska jag sitta framför psykdoktorn igen. Min närmsta framtid ska avgöras. LPT eller inte LPT… min kontaktperson ska vara med, det är bra iaf. Jag tror inte de kommer säga att jag måste vara på avdelningen men risken är väl ganska stor att jag får vara hemma på LPT-permission och det vill jag inte. Jag har planer på att dra och gå på rean några timmar någon dag och då hoppa över ett mellanmål. Det borde inte vara någon big deal med en halv brödskiva med keso på men har jag LPT-perm kanske de ringer psyk om jag inte fullföljer ALLT.

Jag hade inte varit och handlat hetsmat sedan den 23:e, vilket är väldigt bra. Men i dag var det dags igen. 200:- blev det.


julklappar

ljus och silver

julgranskula

Detta är vad jag ägnade mig åt när resten av familjen firade jul och åt julmat:)


snökaos

snö


Dagens siffror 37,6 kg

Jag har tid ensam… i 40 minuter, sedan kommer de igen och det är dags för ny måltid. Hela tiden dessa jävliga smörgåsar! Jag måste få byta bort dem mot yoghurt eller gröt när jag träffar dietisten nästa gång Men det är inte förrän 20 januari – en evighet alltså.

I dag händer ingenting. Som vanligt. Jag vill promenera men det kommer inte att bli så, i dag heller. Jag är trött och kroppen vill inte göra som jag vill. Det är medicinens fel och jag hatar det. Men den har hjälpt mig sova en hel natt för fösta gången på evigheter. Synd bara att man inte blir pigg av att sova utan snarare väldigt mycket tröttare!

Jag har lite gett upp både det sjuka och det friska. Lever i vaacum. Elller lever… jag vet inte om det kan kallas liv…

Jag orkar inte kämpa för att gå ner i vikt. Jag orkar inte motionera. Jag orkar inte bråka. Jag orkar inte få ångest över vikten eller fettprocenten eller måtten. Jag orkar inte heller kämpa med att få timmar utan hets.


Dagens siffror 37,4 kg

Jag är helt slut. Jag har inte gjort särskilt mycket i dag. Förutom på morgonen innan frukost då jag hade ett ryck och städade lägenheten och bakade och grejade. Efter det har jag bara varit lat. Sov efter mellanmålet på förmiddagen, mådde så illa av all maten! Tittat lite på tv men inget att se egentligen, det är inte det om man har typ tre kanaler att välja på… Har börjat virka en filt till lillasysters bebis, mysigt!

Jag har bara suttit ute en stund på bänken utanför med personal. De vill inte låta mig promenera och jag gör som de säger i helgen. Hoppas på att LPT försvinner på måndag…

Nozinanen gör mig trött. Jag somnade i går kväll vanlig tid. Jag vaknar fortfarande på natten och måste upp för att lugna ner mig innan jag kan gå och lägga mig igen. Är mycket mer förvirrad nu när jag vaknar och vet inte riktigt var och när jag är. Var på väg in i duschen när jag i sista stund insåg att klockan bara var halv två på natten. Jag trodde att det var morgon… Stannade kvar i sängen till fem så det var en förbättring. Jag var fortfarande jättetrött när jag gick upp men kunde inte ligga längre. Tröttheten har suttit i hela dagen. Minns inte hur länge det brukar vara så men jag hoppas att det snart går över! Jag måste handla mat snart, kanske på måndag och jag vet inte hur jag ska orka både ta mig dit och bestämma vad jag ska handla och sedan fixa hemvägen… det måste ju gå så det gör säkert det men jag är orolig.

(Ang. Varberg som jag fick en kommetar om; Jag vill komma dit och en ansökan om att få igenom att få komma till behandlingshem är inskickad av enhetschefen i mitt boende så jag bara väntar och hoppas…)


Förvirrad och trött men hemma! Jag vet inte vad alla håller på med…

Jag kom hem igår förmiddag efter att ha pratat med min kontaktperson och bestämt att jag inte skulle följa med till pappa m.fl. Fick väcka mamma och be henne skjutsa mig till bussen. Svårt eftersom jag inte vill att de ska veta om jag mår dåligt men jag sa mest att jag var för trött för att orka två dagar i rad och att jag skulle åka till pappa, farmor och farfar en annan dag i stället. När jag kom hem tyckte min kontaktperson att jag mådde så dåligt att hon ringde till sjukhuset som skickade en ambulans – som jag vägrade följa med. Jag fick stanna hemma men sedan svimmade jag någon timme senare och de ringde återigen sjukhuset. Ny ambulans som jag var tvungen att följa med. När jag kom till akuten fick jag vänta i ett rum och det klarar jag inte av så jag gick därifrån och promenerade hem. Då hade läkaren tydligen satt ett LPT på mig så polisen kom och hämtade mig. Medicinläkaren var helt konstig! Han vägde mig på en våg – med STÖVLAR, alla kläder inklusive tjock kofta och direkt efter att jag ätit och druckit en lightläsk… vägde 40,6 kg:) Han tyckte att det var bra att jag gått upp lite… hur dum i huvudet får en läkare vara?!?!?! Sedan blev det bestämt att jag skulle läggas in på psykavdelningen. Fick ligga i ett rum och vänta, efter två timmar undrade jag vad jag väntade på egentligen – transport tydligen. Efter ytterligare ett tag orkade jag inte vänta längre så jag tog mina saker och gick. Min tanke var att själv gå bort till psyk, men när jag kom dit och såg genom fönstret vilka som jobbade fick jag panik och gich hem i stället, ännu en gång… Efter tre timmar hemma hade polisen tid att komma och hämta mig och jag fick åka till psyk. Jag hann äta lite gröt hemma, annars hade det inte blivit någon mat på hela dagen plus alla promenader mellan hem och sjukhus. Det är ju bra att man blir väl omhändertagen på sjukhuset…

På psyk fick jag extra sömnmedicin insatt och somnade så småningom. Har sovit bättre än på ganska länge även om jag var uppe några gånger och pratade med nattpersonalen… På frukosten skulle jag äta yoghurt – fanns inte, jag tog fil. Och smörgås med smör och keso. De hade bara fullkornsbröd som jag inte ska äta, fick ta det ändå, smör tog jag inte och keso hade de inte så det blev en minimal del av en ostskiva… och filen slängde jag. Mellanmål glömde de först bort men sedan blev det återigen bröd utan smör med liiite ost och ingen soppa utan bara kaffe. De sitter inte med och de hjälper inte till när man ska ta maten så det blir inte så jobbigt, jag får äta i princip vad jag vill OM jag vill. Men det är bättre att äta lite och låtsas att man äter mer än man gör än att hoppa över måltiden för då kanske de ser och rapporterar att man inte äter.

Fick träffa läkaren som skulle göra bedömning av mitt LPT. Jag ville att det skulle tas bort och han var osäker på vem som sagt vad och vem som fattat vilka beslut så han ville ha kvar det för säkerhets skull… jag tyckte att han ska fatta sitt beslut efter vad han gör för bedömning i samtalet med MIG inte vad han hört på omvägar. Det är ju mitt mående han ska bedöma! Han tyckte det var bra att jag vägde över 40 kilo nu (han gick efter vad läkaren på akuten skrivit, haha), jag höll med och sa att det är bra eftersom jag vägt runt 37 hela hösten så är det ju en viktuppgång på tre kilo och då visar ju det att jag klarar att äta det jag ska hemma! Sedan ringde han till mitt boende och resultatet av alltihop blev att jag har kvar LPT men får permission och är hemma tills på måndag då jag och någon i personalen ska tillbaka och träffa läkaren och göra en bedömning av hur det har gått.

Slapp lunchen, fick ytterligare en promenad på väg hem från sjukhuset. Resten har jag ätit som jag ska, hetsat några gånger. Träffat kompis och bytt julklappar. Hatar all personal jag har i helgen men har ingen möjlighet att komma undan, jag måste ta emot dem i min lägenhet 6gånger varje dag. Och jag måste ta sömnmedicin och sova på nätterna. Om jag inte sover får jag inte låta dem märka det. Jag VÄGRAR att bli inlagd igen!!!

Jag är arg på min kontaktperson som hela tiden har sagt att jag ska visa dem hur jag mår och att det är ok att släppa lite på kontrollen, att hon kan ta det. Jo, det visade hon ju nu när jag gjorde det – då blir jag inlagd med tvångsvård. Hon sa att det bevisade hur dåligt jag mådde som släppte på kontrollen och att det motiverade att hon ringde psyk!!! Aldrig mer att jag visar något eller berättar något för den jävla personalen i det här boendet. Alla skyller dessutom ifrån sig. Ingen har någon del i att det står i mina papper att jag inte tagit emot matstöd – fast att jag gjort det. Ingen har någon del i att man ringde psyk och att de gjort bedömning efter samtal med personal i boendet. Jävligt konstigt eftersom det ändå är gjort!


Hej!

Jag kommer inte kunna blogga på ett tag. Blir inlagd på psykavdelningen. Hela dagen har varit kaos och turer fram och tillbaka på soma-akuten och rymning därifrån, polishämtning två gånger och en gång ambulans… Jag är arg och ledsen på allt och alla! Nu väntar jag återigen på polishämtning får sitta en stund i lägenheten så länge.

Jag hoppas att det inte blir så länge. Jag ska försöka kämpa för att få komma hem. Jag får väl äta den jävla maten så får jag se till att kompensera det när jag kommer hem…

Hoppas er julafton har varit väldigt mycket bättre än min!!!


GOD jävla JUL!!!

Kvällen i går blev ungefär som planerat. Maten var ok men det är inte lätt att sitta och vara trevlig samtidigt somHerr Anorexi står och skriker rakt i örat hur fet man är och äcklig och hur mycket värre det blir om jag stoppar det jag har på gaffeln i munnen!!! Julbordet blev så ok som jag kunde få till det. Ont i magen redan innan och det blev verkligen inte bättre efteråt! Sedan skulle vi leka julklappsleken. Jag brukar hata att leka med det var faktiskt kul. Självklart var det ätbart  båda de paket jag fick; godis och äppel-, kanelskorpor… det kommer gå till hets när jag kommer hem

Sedan var det kaffe, där började det spåra ur. Mamma hade gjort cheezecake. Jag tänkte att det var ok med en liten bit, för att den är god. Men det blev för mycket mat och för mycket ångest av den och sedan var det lite ”fan, nu skiter jag i det” Så senare under kvällen åt jag t.o.m. lite julgodis. Hatar mig själv och vill bara hem!!! Under hela kvällen i går längtade jag bar bort härifrån. Jag tyckte julklappsöppningen var jobbiagst på hela kvällen. Jag fick ta en vb medicin men jag blev mest trött av den ångesten fanns kvar ändå. De märkte förmodligen att jag inte pratade så mycket men inget mer. Tidigare på kvällen gömde jag mig bakom kameran. Det är ett bra trick då slipper man umgås prata och vara trevlig, man är så fokuserad på kamerainställningarna:)

Syster och pojkvän gick inte förrän tolv i går då skulle det bäddas. Jag brukar sova på min andra systers rum men i natt fick jag sova i vardagsrummet i stället. Det  var mycket bättre. Här kan jag inte störa någon och jag kan gå upp hur tidigt jag vill. Var uppe vid två men sedan la jag mig igen och gick inte upp förrän halv fem. DÅLIGA LATA HORA.

Jag har hetsat en stund. Det blir inte på samma sätt som hemma men ändå. Jag åt en tallrik yoghurt med müsi sedan gick jag och kräktes, upprepade typ 3 gånger. Familjen sover så de har ingen aning. Försökte kräkas några gånger under kvällen i går också men det gick inte.

Fan, jag vill bara hem nu. Det jobbar bästa personalen i mitt boende till två och jag kommer hem lagom tills de har slutat! Jag vill inte sitta här och äta frukost. Jag vill inte göra mig fin och jag vill abslout inte på julbord och mer julklappar hos pappa, farmor och farfar!!!

Varför åkte jag hem egentligen??!! Jag borde ha stannat i min egen trygga lugna lägenhet. Hela resten av veckan jobbar det bara idioter och jag är tvingad att ta emot den 6 gånger varje dag. Det kommer bli sjukt svårt särskilt eftersom jag kommer ha gått upp i vikt efter det här!!!




Older Posts »
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu